joelnahlin

Har väldigt svårt att förstå egoismen i andra människor i min närhet och utanför som faktiskt ärligt talat skiter i andra människor. som inte bryr sig eller ens försöker bry sig om att göra ett ynka litet försök att förändra samhället. Som fullständigt skiter i vilket. Som ursäktar sig med att "jag är inte intresserad av sånt" och tänker inte göra något ynka försök att bli det. Jag känner stor besvikelse till dessa och försöker samtidigt trycka ner min avsky till dem som jag håller kärt samtidigt som mitt medlidande och min egna enorma strävan till förändring överträffar mina egna själviska intressen. Jag vill förändra tankesättet inom folk innan jag väljer mellan dem och samhällets förändring. det känns som om jag arbetar i hård motvind när de man känner något för bara skall öppna ögonen och se. Se utanför sitt själviska tankesätt och bara lyssna och tänka till. Samhället runt omkring oss vill att vi skall vara med och påverka och inte sträva efter att inte bry oss. Besvikelsen för mig är stor men enorm hos dem som lider. Och jag kan ensam ingenting göra utan mina medmännsikor i min närhet. Frågan är bara hur länge man orkar kämpa i motvind och utan stöd.