joelnahlin

AMS väljer hellre att stjälpa än att hjälpa.

Jag har en vän, hon heter Maria, är 23 år och bor i en liten två i en av Sveriges större städer. Hon har en CP-skada som gjort hennes kropp mer annorlunda än andras. Hon har svårare att gå då hennes ben och fötter går inåt.Hon är döv på ena örat och har nedsatt hörsel på det andra. Maria läste det samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet. Hon klarade dock inte alla kurser då men duktig som hon var så läste hon in dom direkt efter på folkhögskola.När hon var i yngre tonåren och yngre än det fick hon veta av läkarna som behandlade henne att hon inte skulle kunna gå när hon var runt 20. Man kan tänka att bara den vetskapen borde gett de flesta personer en depression av större art. Men Maria är och har alltid varit otroligt stark när det gäller hennes handikapp och vad doktorerna sagt. Hon har tack och lov tagit läkarnas slutsatser med en nypa salt.Så som många andra tonåringar i högstadiet och gymnasiet så drabbades Maria av depressioner, torgskräck och ångest. Jag känner henne tillräckligt väl för att veta att de till största del inte beror på hennes handikapp.

När hon som många andra efter studierna behöver ett jobb så vände hon sig naturligtvis till Arbetsförmedlingen. Där fick hon kontakt med en arbetsförmedlare. Kontakten med Ams började med att arbetsförmedlaren förklarade att hon skulle skriva ett Cv på deras hemsida och registrera sig. Inget konstigt med det men arbetsförmedlaren fortsatte med att förklara att det är den bästa vägen för just dej att gå, ”någon gång kanske någon behöver en sån som du”.Arbetsförmedlaren har aldrig någonsin uppmanat Maria själv att söka några jobb. Hon har väntat länge på att den sk jobbcoachen hon fått och dessutom träffat ska hjälpa henne att skriva ett personligt brev -och som hon betonat- ska försöka att kringgå hennes handikapp och visa hennes bra sidor och vad hon kan osv istället för hennes problem med ledsmärtor, huvudvärk, hörselproblem och fysiska förhinder. De finns hos Maria och det är inget hon hymlar med eller skäms över. När hon sökte sig till Arbetsförmedlingen så trodde hon aldrig att de hellre såg hennes problem som det positiva för henne för att få ett jobb. När Maria bad sin jobbcoach och sin arbetsförmedlare om hjälp med att komma på ett bra arbete som hon skulle klara av så sa de till henne att hon kunde få en praktikplats på Ams och även kunna hålla föredrag där om hur det är att ha ett handikapp och så poängterade arbetsförmedlaren att ”det är ju bra för oss också, det ger oss en bra bild av att vi kan ge sådana som dig ett bra jobb och att du kan”. När Maria då ganska självklart kände sig snopen av arbetsförmedlarens kommentar och förklarade att hon inte ville det med viss förklaring att hon led av en viss social fobi och torgskräck och förklarade att hon gärna inte börjar sitt liv med föreläsningar om sitt egna liv som inte direkt var någon förebild så fick hon ett näsvist svar att ”du kan faktiskt jobba på dig själv också!”

Ams har gett Maria både en längre praktikplats på halvtid då hon av smärtor i lederna just nu bara kan arbeta 50% och är sjukskriven halva tiden. Praktikplatsen hon fick av Ams på posten varade i ca 8 månader. Där tyckte arbetsgivaren om henne och hade mer än gärna gett henne en anställning om posten hade haft råd och inte just då hade haft anställningsstopp. Maria mins väl en fackligt ansluten arbetare på posten och som dessutom själv var aktiv inom facket uttala sig så här de senare dagarna på posten : ”Ja, ska du söka ett vanligt jobb så hamnar du ju automatiskt längst ner i högen av ansökningar, det är ju egentligen lika bra att du fortsätter praktisera här.” Om han menade väl eller bara var uppgiven över Sverige är svårt att veta. I vilket fall så finns det nog ingen som vill höra att livet ska bestå av praktikplatser av en aktiv fackarbetare.Maria berättar även om en dag då hon skulle besöka sin arbetsförmedlare och han direkt efter hälsningsfrasen tillägger lite överförmyndaraktigt och övertrevligt; ”Vad snabbt du går, Vad pigg du ser ut! Ja men du ser ju riktigt spänstig ut!”. Man kan undra när senast någon inom Ams beskrev ens kroppsform på det sättet.Just nu väntar Maria på att få påbörja sin nästa praktikplats på ett eventföretag där hon har en lång period på sig att skriva statistik på bla gamla basketmatcher. Ett arbete som egentligen skulle innebära en projektanställning med betydligt högre lön än det bidrag Maria får. Arbetsgivaren har klart och tydligt förklarat för både Maria och hennes arbetsförmedlare att Maria inte kan förvänta sig någon som helst anställning på företaget efter avklarad praktikperiod. Ändå säger arbetsförmedlaren att det här kan vara Maria största chans i livet. Maria själv vill inte på några som helst grunder föra in statistik i flera månader på det företaget med hänvisning till att ”skall jag ändå bara praktisera så vill jag ju självklart lära mig något helt nytt eftersom när jag väl är klar här så väntar ju samma problem igen”. Maria kommer troligen att bli utförsäkrad i oktober nästa år och då blir nästa mål socialbidrag och som det verkar nu: Fortsatta praktikplatser.

Så som jag ser det så blir Maria orättvist behandlad pga sin CP-skada och blir absolut inte behandlad efter den fantastiska person hon är. Hon har haft drömmar om att bli psykolog, journalist som barn. Maria är uppvuxen i en av Sveriges mer fattiga förorter men har ändå lyckats få ett eget förstahandskontrakt på en lägenhet centralt belägen i en av Sveriges större städer.. Hon är en driven person och har egentligen all världens chans att lyckas. Hon behöver bara lite hjälp och motivation på vägen. Det tycker inte jag behöver betyda att hon skall särbehandlas som om hon inte har samma förutsättningar som andra arbetssökande. Maria bad om hjälp med att att skriva ett personligt brev som hon kunde skicka till de arbetsplatser där hon sökte jobb. Något som är det första alla andra får hjälp med när de skrivs in. Från första dagen så vaggades hon in i just det som den aktiva fackarbetaren senare hade sagt, att det aldrig är någon ide för dig att söka ett jobb då du ändå bara hamnar längst ner i högen av ansökningar och när arbetsförmedlaren dessutom uttalade orden om att ”någon gång kommer kanske någon att behöva en sån som du”.

Jag tror personligen att det finns många som behöver Maria för mycket men hur ska de hitta henne när Arbetsförmedlingen inte gör sitt jobb och ser fler nackdelar i en människa än fördelar?Alliansens ord om att alla har samma förutsättningar i livet och att alla har ett val klingar illa med deras egna förändringar i Arbetsförmedlingen, tex Jobbcoacherna och det politiska program hon är med i nu sen maj 2010; ”arbetsgaranti för ungdomar”.

Maria heter egentligen något annat.

Joel Nahlin